Film från seglingen

 

Publicerat i Segling | Lämna en kommentar

Bilder Alicante – Karibien

BP151221-0060

Publicerat i Segling | Lämna en kommentar

Planering | Toga på väg till Västindien

Källa: Planering | Toga på väg till Västindien

Publicerat i Segling | Lämna en kommentar

Bra vädersite

Publicerat i Segling | Lämna en kommentar

Alicante

Vi har kommit till Alicante där vi tyvärr ligger kvar pga hårda vindar rätt i nosen. Seglingen har gått fint från Sardinien. Lite blandat väder första veckan men en härlig segling. Toga har uppfört sig med beröm ! Nu ligger … Läs mer

Fler gallerier | Lämna en kommentar

Film från seglingen Kroatien – Sardinien.

Fler gallerier | Lämna en kommentar

P1060762
Segling 2015

Postat den av hans@warberg.org | Lämna en kommentar

Mina älskade barnbarn!

image

Leon, Moltas och Nellie

image

Molly, Mina och Julius

Publicerat i Familjen | Lämna en kommentar

Grabbarnas segling i Kroatien 2014

bat

Lördag den 23 augusti
Man kan säga att grabbarnas segling började med en smäll, men egentligen var det flera. Tidigt lördagen den 23 augusti hade Ulf och jag lämnat Maritha och Ulla vid Taxin till flyget. När vi vinkat av damerna, återvände vi till vår skönhetssömn och vaknade inte förrän strax före Kl. 8. Först en skön promenad till andra sidan viken i Cavtat. Vi vandrade i skuggan. Luften var på det sättet fortfarande fräsch. Jag kunde nu förstå vad Ulla gjort veckan innan, när vi nästan lämnade henne på kajen. Promenaden slutade med att vi köpte bröd till frukost och en dubbel espresso vid grönsakstorget. Susanne och Hans var kvar ombord. Susanne skulle lämna oss vid tretiden och Jan Adielssson skulle komma vid åttatiden på kvällen. Vi hade alltså hela dagen på oss för en härlig badtur ut till någon av de närmaste öarna.

Det fanns bara ett aber. Vi kunde inte få upp ankaret. Vi hade noterat problemet tidigare, men trodde att vi med en smärre insatser skulle kunna fixa till detta. Detta var en första smäll. Med gemensamma krafter öppnade vi alla elskåp och följde kablar framåt och bakåt. Kunde man byta poler på reläet eller skifta upp mot ner. Alla försök resulterade i att huvudsäkringen för ankarspelet löste ut. Hamnkaptenen kontaktades och han i sin tur kontaktade en båtelektriker. Den senare skulle komma till oss inom en halv timme. Nu blev det snarare en dryg timme. Baserat på sina egna och delvis våra undersökningar kom han fram till att reläet måste bytas. Han skulle kontakta Dubrovnik för ett ersättningsrelä. Han tog reläet och försvann, och där satt vi i båten och kunde inte komma någonstans. Vi fixade andra småproblem och förbättringar i båten, medan vi väntade på besked.

Hamnkaptenen återvände till oss efter någon timme och meddelade att något relä inte fanns i Dubrovnik. Ett nytt relä skulle komma från Zagreb till Dubrovnik tidigt söndag morgon och elektrikern skulle hämta det. Ni får ligga kvar i hamnen en natt till, sa hamnkaptenen.

Under tiden anlände nya båtar till hamnen. På vänster om oss hamnade en 50 m lång motorbåt, som, skulle det visa sig, använde sin motor dygnet runt för att klara luftkonditioneringen. Kylvattnet och bullret från motorn låg mitt för vår förpik. Närmast till höger kom sent på eftermiddagen en annan 50 ’ italiensk motorbåt. En familj med två små barn och en afrikansk marinero ombord. Utanför den lade sig redan tidigt på eftermiddagen en 60 m lång och fem våningar hög motorbåt. Hans slog på internet. Båda de stora båtarna var charterbåtar med fast besättning på 8-9 personer. Vardera båten hade två familjer med barn ombord, dvs 8-10 personer per båt.

Hans och Susanne gick till badstranden lite längre ut i bukten och badade. Hela besättningen beställde sedan pizza till lunch. Efter dusch och packning var det dags för Susanne att ta taxin till flyget. Hans, Ulf och jag fortsatte med att göra ingenting i flera timmar. Vi kände oss lite borttappade i båten. Hans och Ulf bestämde sig för att gå till badstranden. Jag kände ingen lust till något.
Efter badet gick vi in mot det lilla centrum som finns i Cavtat för att få en kaffe. Det blev även glass. Vår fjärde besättningsman Janne meddelade under eftermiddagen att han klarat av vägen från Ånge till Frankfurt. När solen blev något svalare inne i hamnen gjorde Hans i ordning varsin GT som vi kunde sitta och smutta på i sittbrunnen innan det bjöds på folkdans i parken framför oss.

Middagen skulle bli sen eftersom vi väntade att Janne skulle anlända Kl. 20.40. I realiteten landade han inte förrän en timme senare. Även denna dag hade det varit strul på Frankfurts flygplats. Några minuter i tio på kvällen var Janne installerad. Hans och Ulf hade hittat en bra restaurang på vägen från badplatsen. Den låg bakom tullen. Den nya besättningen bestående av skeppare Ulf, Hans, Janne och jag själv vandrade bort till restaurangen. På vägen dit kom dagens riktiga smäll ett praktfullt åskväder bröt ut över bergen innanför Cavtat. Vi fortsatte obekymrat till utomhusrestaurangen. Beställde några fina köttbitar av lite olika snitt. Jan provade stekt tonfisk och fick in en jättebit han inte orkade äta upp. Hans och Jag beställde varsin biffstek, medan Ulf beställde en fylld oxfilé.

cavtat

Vi satt fortfarande obekymrade och beundrade det fantastiska skådespelet på himlen. Åskan hade startat i de höga bergen ovanför Dubrovnik och fortsatte sedan ned mot sydost mot Dubrovniks flygplats. Övriga gäster på restaurangen började droppa av. Vi tyckte fortfarande att det var varmt och skönt ute. Vi var snart de enda gästerna och kände att det var dags att återvända till båten. En dubbel espresso till alla beställdes tillsammans med notan. Restaurangens priser var humana. De lägsta på åtta dagar. Det blixtrade och mullrade imponerande i mörkret. Det började faktiskt lukta regn i luften, när vi vandrade hemåt.

Tillbaka började vi natta båten genom att lägga tampar och andra saker i ordning. Vi satt i sittbrunnen och diskuterade om vi skulle stänga luckorna. Däremellan fingrade alla på sina telefoner. Det gällde att kunna fånga en praktfull blixt på någon av bilderna. Dagen var slut och vi gick ner under däck. Då brakade helvetet lös. Regnet började falla över oss och strax kom en första blixt med braket direkt efter. Det var verkligen stora kranen som öppnats och blixtarna slog ner både här och där. Skådespelet var fantastiskt så länge ingen person drabbades av blixtarna. Vi somnade ganska omgående och kunde sova en skön sömn den natten trots åska och regn.

Söndagen den 24 augusti
På söndagsmorgon var himlen klar och solen lyste som vanligt. Det fanns bara någon enstaka vattenpuss som avslöjade nattens regn. Ulf och jag tog en skön promenad längs stranden mot hotellet på andra sidan viken och gick sedan förbi badstranden. På återvägen handlade vi färskt bröd till frukost och tog en espresso strax bredvid brödbutiken. Frukost i båten och sedan börjar vår långa väntan på båtelektrikern. Elvakaffe med glass längs strandvägen, bad vid den östra badstranden och förberedelser för lunch. Dagens sallad utan pasta, men med skinka, paprika, tomat, lök, gurka och vitlök var precis färdig när elektrikern kom med det nya reläet. Alla var väldigt förhoppningsfulla. För mig var det klart att allt skulle fungera bara vi hade det nya reläet, men Ulf hade varit lite bekymrad. Det kunde vara något annat fel också.

Spänningen var hög efter monteringen av reläet, ingenting hände. Alla poler och möjliga kopplingar kontrollerades av elektrikern. Det slutade med att han demonterade hela motorn till ankarspelet och försvann. Vi åt vår lunch och bidade tiden. En halvtimme senare kom hamnkaptenen och berättade att den ena lindningen i motorn hade brunnit. Vi ser ytterligare en dags väntan framför oss. Kunde man inte vända på lindningen så att vi med slirbromsen kunde lägga i ankaret, bara vi kunde ta upp ankaret med hjälp av motorn. Många funderingar över hur vi skulle lösa vårt problem. Jag satt kvar i båten och skrev på texten till detta äventyr, medan Hans, Jan och Ulf promenerade till Cavtats andra hamn för att beundra det fantastiska fartyget Eclipse.

Strax före Kl. 5 kom grabbarna tillbaka till båten. Jag hade tröttnat på att skriva, men inte kommit iväg på någon promenad. Hans pratade så väl om Eclipse så jag tog en promenad. Elektrikern mötte jag några hundra meter från båten. Han hade sonen med sig på pakethållaren. Jag valde en gränd som gick uppför kullen och mest troligt över till andra sidan. Gränden fortsatte med trappsteg uppför och slutade på toppen vid ett alldeles nytt hus. Huset verkade så gott som färdigt, men tomten såg ut som skyttegravar från 2:a världskriget. Av markens beväxning att döma hade det stått på detta vis ett par år. Huset var vackert i ganska modern design, en tragisk konkurs? – Tänk om ankarspelet skulle fungera. Jag blev lite stressad och vände tillbaka via en annan gränd. Passerade ett mausoleum innan gränden ledde nedåt igen.

Tillbaka på Toga igen strax efter Kl. 5 höll Hans och elektrikern på att testa ankarspelets funktion. Vad jag kunde förstå, hade elektrikern tillverkat en helt ny lindning till motorn, och hade nu monterat tillbaka den på ankarspelet Allt verkade fungera. Ytterligare några försök för att vara helt säker på funktionen. När betalning och adressutväxling var avklarad sa Ulf. Nu går vi. Allt gjordes klart för att runda jättebåten ”Wild Orchid”. Vår kätting gick in under ”Wild Orchids” kätting. Ulf fick lugna sig något medan Hans matade in kätting så att vårt ankare kom krypande fram under deras kätting.

Vi var äntligen fria från Cavtat. Vår kurs gick mot nordost förbi Dubrovnik och utanför Otok Locum. Det var 12 distansminuter till en fin badvik strax norr om Dubrovnik som hette Lopud. Halv 8 gick ankaret i vattnet. Vi hade passerat alla båtar som redan låg i viken och lade oss längst fram på 5,5 m djup. Vi hade kollat väderrapporten så att vi inte drabbades av någon överraskning. Ulf och jag snickrade till en middag på kroatiska köttkorvar och alla sorters grönsaker, som vi hade ombord. Alla var jätteglada över att ha kommit ifrån Cavtat efter två och ett halvt dygn. ”Wild Orchid hade smutsat ner hela vattenlinjen på Toga. Den var helt svart av dieselavgaser. Det blev ett glas extra rödvin i lättnaden över att ha kommit loss från Cavtat.

Måndag den 25 augusti
Natten i viken var lugn. Vinden hade snurrat ett par varv, men var väldigt svag från alla riktningar. Bad och frukost redan till Kl. 8. Badet ägnades åt att tvätta bort dieselavgaserna från skrovet. Efter frukost var vi angelägna att komma ut på havet. Bristen på segelbar vind gjorde att det blev motor. Vi konstaterade att det var ett typiskt delfinväder. Det var bara delfinerna som saknades. Innan vi nådde öppet hav svängde vi runt hörnet på en udde och lade ankaret. Det var dags för bad i en lugn badvik. Ytterligare en halv distans och vi nådde öppet hav strax söder om Mljet. Vi njöt av badet 24 grader i luften och 24 grader i vattnet, som var alldeles klart. Fortfarande ingen vind. Vi gick mot väster upp mellan Mljet och Genlesac. Jan och Hans förberedde en lunch av korv, skinka, lök, vitlök, paprika och avokado. En Färsk peperoni satte piff på anrättningen. Vi njöt av den medan vi passerade chokladviken på väg västerut.

Fortfarande ingen vind och ingen dramatik idag. Målet bestämdes till Luka Polace på Mljets västra ände. Vi minns Josephs fina rätter från förra året och bestämde att vi skulle besöka honom igen. Ulf svängde dikt styrbord och Hans Lät ankaret gå i och Ulf backade in mot Josephs kaj. Smack så var vi plats. Vi plockade i ordning tampar och annat löst ombord. Joseph kom ombord i egen hög person och bjöd på sin hemgjorda grappa. Den bästa hittills på resan. Bästa hittills betyder inte att den var god, men bättre än övriga vi fått. Grappan förvarades i en flaska med kvinnliga former. Jag tror inte denna flaska plockades fram vid blandade besättningar.

DSC_000001(5)
Under eftermiddagen hade vi tagit en promenad längs vägen mot nationalparken. Längst in i viken hade Jan funnit romerska lämningar vid vårt förra besök. Vi ville gärna se dessa och vandrade vägen fram till samhället tog slut och en ordentlig backe tog vid. Mljet hade ursprungligen bebotts av sjörövare under klassisk romersk tid. De levde på 400-talet på att anfalla romerska och senare venetianska galärer som kom för nära Mljet. Viken var redan på den tiden känd som ett säkert skydd för stormar. Sjöröveriet kunde inte accepteras i längden utan romarna anföll Polace på 600-talet och byggde den romerska befästningsanläggningen. Sjörövarna drog sig inåt landet. Så småningom började rövare och romare handla med varandra istället. Befästningen togs över av munkar som hade ett kloster i byggnaderna fram till 1200-talet. Viken var sedan öde mellan 1200- och 1800-talet, när slaverna kom från fastlandet och grundade dagens bebyggelse i Polace. I skuggan av befästningen åt vi var sin glass innan vi kastade oss ut i värmen igen.

Middag Kl. 8 fem meter från Togas däck. Vi kunde inte hålla oss, halv 8 satt vi redan till bords. Tyvärr hade Joseph endast två portioner gambas och tyckte vi skulle dela på dessa. Till varmrätt delade jag, Ulf och Hans på en Kungsfisk, som var väldigt fint anrättad på grillen. Josephs dotter och tonåriga dotterdotter serverade. Janne tvekade inför fisken och valde en vanlig biffstek, som han ville framställa som dagens bästa köp. – Trötta och lite dästa av den goda maten hos Joseph gjorde vi en ganska tidig kväll. Vi hade i alla fall promenerat ett par kilometer.

cavtat2

Tisdag den 26 augusti
Fint väder och lite vind var förutsagt. Jan och Hans hade handlat färskt bröd. Joseph hade lite problem med avlopp och vi såg att det släpptes till viken. Detta plus vädret gjorde att vi lämnade Josephs kaj och gick ut på havet för att bada. När badet var avklarat och vi just drog in badbryggan såg vi en halv soptunna och en del av innehållet (papper och plast) flyta förbi. Vi blev lite bedrövade av denna upptäckt. Vi har alltid tyckt att vattnet varit så fint och inte träffat på något sådant tidigare.

Vi satte genuan och storseglet i hopp om att det skulle bli en bra vind för segling. Vi tvingades falla av mot Genlesacs kust för att få vinden rätt. Vinden vred sedan under förmiddagen och passade oss bättre och bättre. Vi kunde så småningom hålla upp mot staden Korcula. Gårdagen hade vi gått på diesel så gott som hela dagen. Veckan innan hade vi gått kors och tvärs i den kroatiska skärgården utan att tanka. Nu planerade vi för en snabb tankning på udden söder om Korcula. Dagens mål hade planerats till att bli Lastovo i sydväst. Närmare öarna utanför Korcula hade vinden vridit så att vi skulle få direkt motvind till Lastovo. Kryss till Lastovo hade vi redan provat veckan innan. Det var dags att planera om. Efter tankningen passerade vi staden Korcula och gick in i kanalen mellan Korcula och den långsmala halvön Genlesac.

Bakom två mindre öar, som passerats redan veckan innan la vi oss i lä på svaj för lunch och bad. Lä förresten, det var inget vi strävade efter. Temperaturen låg runt de 30 och vi önskade att det skulle fläkta lite medan vi åt lunchen. Idag hade vi makaroner surpris, stekt korv, tomater, paprika, avokado, starka kryddor med lök, vitlök, olja, salt och peppar och ett glas rött, Vina Laguna en Cabernet Sauvignon, till lunchen. Badet före lunch var svalkande skönt i det varma vädret. Vi vilade lite och badade sedan igen innan vi fortsatte mot väster uppför Korculakanalen. Längre upp i kanalen kom vinden och vi kunde sätta genua och storsegel och följa huvudkursen mot väst. Vi hade tagit det lite lugnt under dagen och Korculakanalen är lång. Vi bestämde att Luka Loviste fick bli dagens mål. Luka Loviste ligger längst ut i väster på halvön Genlesac. Det blev nära tre timmars fin segling till Loviste, först ett långt slag upp till den sydvästra udden av Genlesac och sedan ett slag över den stora viken in mot Loviste. Den första restaurangägaren strax till höger hade lagt ut fyra bojar alldeles utanför restaurangen. Vi valde boj Nr 2 och hade därmed beställt middagsbord på Gendiro för kvällen.

DSC03849

Restaurangägaren hade tre rätter på sin meny, liten fisk, mellanfisk eller stor fisk. Vi frågade då om bläckfisk. Han svarade att den var från förra året. Den stora fisken var en kungsfisk igen. Vad skulle vi välja? Under eftermiddagen var det ett livligt badliv. Det gällde både vårt eget och hotellgästernas badande. Vattnet var jätteskönt. Under eftermiddagen behövde vi bunkra vatten, makaroner och korv i byns Coop och grönsaker i byns lilla marknad som öppnade Kl. 4. Det blev en enkel kaffe i en berså vid havet medan vi väntade på flickan som skötte grönsaksmarknaden. Ju senare på eftermiddagen desto vackrare blev vår ankringsplats.

Solen gick ned i havet med grannbåten i förgrunden. Båtarna vid bojarna i solnedgången mot öppet hav var en vacker syn. En härlig syn när ljuset långsamt försvann och mörkret med många ljuslyktor lägrade sig omkring oss. Klockan 8 var det dags att bestämma vilken fisk vi skulle ha. Förrätten var rökt skinka, ost och bacon för alla. Det hade räckt med två portioner. Portionerna var verkligen goda men för rikliga. Till huvudrätten blev det kungsfisken. Den räckte väl till alla fyra. Till fisken hörde grillade grönsaker, aubergine, paprika och tomat. Kungsfisken var väldigt god, faktiskt bättre än Josephs kungsfisk.

DSC03857
Onsdag den 27 augusti
Hans hade kontrollerat dagens väder. Vinden skulle komma från SSO Kl. 8 och stå i 3 timmar. Därefter skulle vinden vrida mot syd. Ulf och jag gick därför upp redan halv 8 för att bada och göra frukost. Tyvärr hade brödet blivit mögligt och nytt bröd behövde skaffas. Jan och jag tog sopor och pengar med oss i gummibåten och handlade. En snabb frukost och allt packades undan. Jan och Hans hade förberett för segling. Storseglet sattas direkt vid bojen medan genakern gick i luften minuten efter vi släppt bojen.

Vindens riktning förde oss först tillbaka upp mot Korcula landet. Kontrakurs mot det vi hade gått under eftermiddagen dagen innan. Det var inte den tänkta riktningen, men man får ta vad man får. Gudarna var trots allt med oss. Vinden vred så att vi kunde gå mot Korculas västra ände. Efter ytterligare någon timme kunde vi nästan hålla upp mot Vis. Det blev egentligen ett enda slag under hela dagen. I höjd med ön Bisevo med de blå grottorna var vinden bara 2 m/s och den svaga vinden förde oss nu längre bort från Vis om vi behöll genakern. Dagens mål var vid den här tidpunkten ganska uppenbart. Det var nu bara 3, 4 distansminuter in till staden Komiza i bukten på Vis västra kust. Dags att starta motorn och gå mot hamnen. Redan på något avstånd kunde vi konstatera att något hänt med bojarna inne i hamnen. Det hade blivit färre bojar på västra sidan av hamnen. Samtidigt hade det kommit ett stort antal nya bojar på den östra sidan framför vågbrytaren. Vi valde en av bojarna på den västra sidan.

Vid bojen blev värmen påtaglig. Det var jätteskönt att bada inne i viken med staden Komiza runt omkring sig. Vi tyckte att vi hade ett bra läge, men det kom en 50’ stor båt och la sig vid bojen bredvid och då det blev väldigt nära. I det lugna vädret kunde båtarna slå ihop om de gick åt olika höll. Det skulle inte bli svåra skador, men det kändes ändå oroligt. Eftersom vi var först på plats fick vi hamnvakterna att flytta på den andra stora båten. Samtidigt i denna palaver släppte bojen från bojlinan för en båt längre ut i viken. En klar mardröm, Båten gick, och dykarbåten kom ut och fäste bojen igen.

I skymningen tuffade vi in till Komizas hamn med gummibåten. Vi landade strax bredvid den kända restaurangen inom murarna. Vi vandrade sedan längs kajen hela vägen bort till den stora hamnpiren. Hans hade fått tips om en restaurang på 2:a våningen som skulle var bra. Han letade efter denna men vi kunde inte finna den. Efter denna rundtur i hamnen gick vi tillbaka mot vår gummibåt. Vi hade sett en annan restaurang som låg nära vattnet och valde den.

Vi beställde dagens rätter och medan vi sitter där kommer två herrar fram och säger att de känner igen oss. Det rör sig nog främst om Hans och Ulf men Jan och jag åkte med på ett hörn också. De säger att de sett våra seglingar på Internet. De säger att vi är anledningen till att de sitter vid ett annat bord i restaurangen. Våra seglingar och Hans filmer därifrån hade inspirera dem till en seglingssemester i Kroatien. Och nu hade de fått se hela gänget livs levande. De tyckte att det var fantastiskt, och frågade ”Är ni alltid här nere och seglar”. Vi tyckte naturligtvis det var jätteroligt och Hans fick lite återbäring på all möda han lagt på att publicera filmerna på internet.

Det hade blivit mycket fisk de senaste dagarna. Nu var det dags för en köttbit. Lamm låg närmast till hands, men menyn saknade lammrätter. Det fick bli biffstek. Ulf valde en file´ med ost och bacon i ett mellanskikt. Helt nytt för mig, men Ulf sa att de var väldigt gott. Janne och jag hade valt varsin räksoppa som förrätt. Med biffsteken blev det lite väl mastigt. Vi behövde en promenad innan vi tog oss tillbaka till båten. Hans och Ulf gick tillbaka till gänget som sett oss på internet och frågade om deras vidare resa.

DSC03882De hade bara en övernattning kvar och viste inte riktigt vart de skulle gå. Ulf föreslog direkt Vinkelviken och berättade om restaurangen och utsikten vid solnedgången. Hans plockade upp sin telefon och klickade fram sjökortet och berättade hur många distansminuter det var dit och hur många det sedan var kvar till Split, där de skulle lämna båten. Kommentaren från bordet var, ”Ni syns inte bara på internet. Ni är som levande uppslagsböcker också”. Med de orden lämnade vi dem och gick ner till hamnen och drack en espresso före återfärden. Batteriet eller anslutningen till batteriet var inte i bästa kondition. Båtmotorn snurrade men hade inte mycket kräm att ge. Vi tog oss ut till båten, men Ulf behövde inte stänga av motorn vid badbryggan. Den stannade av sig själv. Vi satt i sittbrunnen ytterligare någon timme och njöt av den varma sköna kvällen innan det blev sängdags.

Torsdagen den 28 augusti
Vaknade av att Ulf var på väg ner i vattnet. Själv kände jag mig lite trött och seg och dessutom lite däst efter den ordentliga middagen kvällen före. Jag låg kvar i kojen till en kvart före 8. Gick upp och badade näck. Det fanns ingen annan uppe än Ulf i alla fall inte inom synhåll. På med seglarshortsen, Ulf förberedde redan frukost. Jan och Hans vaknade av vårt rasslande. Efter frukosten tyckte Ulf att vi skulle segla direkt från bojen. Tyvärr var det inte möjligt, men vi gjorde ändå en snygg sorti. Vi satte genast storseglet, men vinden bar inte i rätt riktning förrän vi rundade den nordvästra udden på Vis. Efter passage av två mindre öar rätt nära Vis och fyra skyttevärn i bergen på Vis satte vi genuan. Vinden var måttlig väster om Vis. När vi började komma ut i öppen vind halv tio började vinden friska i. Farten pendlade mellan 8 och 9 knop och det blåst cirka 8 m/s. Vi höll upp så mycket det gick mot Zoltan, men vinden började vrida något och efter ett par timmar hade vi en kurs mot Primosten mycket längre mot norr. Ulf hade något i kikaren, men han berättade inte det. Han sa att Primosten kanske kunde bli ett bra mål för dagen.

cavtat3

Vinden bar oss i ytterligare fem timmar, sedan försvann den och återkom som 1 m/s emot oss. Det blev inte Primosten. Vi vände mot nordväst med riktning mot södra delen av Kornati arkipelagen, och passerade de första öarna. Nu var vi på hemmaplan igen, och gick igenom sundet som leder till samhället Kaprice. Boj eller kajplats, Ulf valde boj ganska nära samhället i den östra delen av viken. Vi nådde Kaprice strax före Kl. 4 och badade direkt efter ankomsten och hade en skön stund i sittbrunnen. Vinden ökade något mot kvällen. Utan motor på dingen fick vi ro iland. Ulf, Jan och jag rodde in till kajen för att bunkra flingor och tomater och hämta mer pengar. Bord beställdes för kvällen på restaurang Neptun.

DSC03888
Vinden la sig vid sjutiden, och bordet var beställt till Kl. 8. Hittills hade alla förrätter säkert ökat vår vikt med minst 3 kg per skalle. Idag beställde vi bara en förrätt grillade havskräftor, som vi delade på. Havskräftorna var ingen höjdare, lite för mycket olja till grillen. Varmrätten blev grillad bläckfisk. Inte heller bläckfisken svarade upp mot föregående års bläckfisk, som då hade varit alldeles utsökt. Dubbel espresso intogs vid en annan restaurang. Det smakade utmärkt. Vi studerade boulespelet innan vi påbörjade rodden tillbaka till Toga. En jätteskön kväll i sittbrunnen och vi tjötade till halv 12.

Fredagen den 29 augusti
Vaknade först Kl. 8. Mer anade än hörde att Ulf redan var i vattnet. Det låg en svag vind över viken. Badet var lagom skönt på morgonen och sedan var vi mogna för frukost. När allt var undanstökat gick vi in till kaj och köpte vatten för 70 kona. Vi drog sedan iväg i nordvästlig riktning mot Kornati. Vinden kom från nordnordöst 4 m/s. Vi kunde med knapp nöd segla upp mot Kornati. En mindre båt (40’) än vår lyckades segla högra i vind än vi. Hur kunde det komma sig? En lättklädd kvinna stod till rors. Hon hade bara bikinitrosor på sig, och hon kom längre och längre ifrån oss. Vi kunde inte gå högre. Detta var upprörande. Ulf fick lämna över ratten till Janne för att se om han kunde göra det bättre. Vi blev tvungna att anpassa kursen efter ett par mindre öar och tappade bort både båt och kvinna. Förresten hade hon en man med sig. Hon var säkert inte så vacker som vi trodde.

DSC03899
Det blev öppet hav, där vinden var ganska klen. Först då insåg vi att det var bara draget runt öarna som gjorde vinden. På havet fanns ingen vind. Ett nytt slag så att vi kom in bakom de yttre öarna igen och gick rätt mot sydspetsen på ön Kornati. Vi svängde mot nordväst och gick parallellt med ön Kornati. I första bästa vik på Kornati hittade vi vårt lunchställe. Vi badade och hade en fin lunch medan vi kunde se besättningar på övriga båtar åka in till en liten restaurang i viken för lunch. Efter lunch ute i kornatikanalen kom vinden igen, tyvärr från fel håll. Det blev järngenua uppför kanalen. Det omgivande landskapet var något säreget. Nästan ingen växtlighet på sydsidan av Kornati, men landskapet uppvisade lustiga bergformationer och mjukt formade kullar. Kornati har delats av stenmurar för att markera de olika markägarnas områden. Murarna dyker upp var 500:e meter. Vi ser en högre kulle längre fram. Väl där ser vi att det ligger en kyrkoruin längst upp på en klippa. Det visar sig att den nya kyrkan har flyttats ned till vattenbrynet. Några båtar ligger på svaj intill. I varje vik som vi passerar ligger det ett eller ett par hus. Kullarna ger skydd för den förhärskande vinden. Man kan misstänka att varje sådant läge döljer en liten familjerestaurang eftersom det ligger en eller flera båtar på svaj i varje vik.

Vi fortsätter allt längre upp i Kornatikanalen. Till slut passerar vi Kornatis nordvästliga ände, och skymtar det lilla sund som finns mellan Kornati och nästa ö, Otok Dugi. Dugi är formad som en hästsko, och vi fortsätter upp mot Nationalparken som ligger på den västra delen inne i hästskon. Här ligger ett stort antal bojar. Vi väljer en av dem som ligger närmast land. Ulf kallar Otok Dugi för åsneön, eftersom det skall finnas åsnor inom en inhägnad på ön. Piloten talar om 8 vilda åsnor och 4 hingstar på ön. De hålls i separata inhägnader för att det inte skall bli för många åsnor. När vi ligger vid bojen ser vi en informationsskylt om nationalparken. Precis bakom skylten dyker den första åsnan upp. De andra sju kommer sedan betande i skuggan av granskogen. Idag hade vi middag ombord. Ulf hade tidigare skaffat en fin bit av högrev som vi nu gjorde en jättefin mustig gryta av. Till grytan användes två zuccini, ett par morötter, potatis, paprika, gul lök och vitlök minst fem klyftor tyckte Hans. Alla var mycket nöjda med grytan. I den sena skymningen tog vi ett extra glas vin för att fira dagens fina gryta.

DSC03907
Lördag den 30 augusti
Toga ligger i viken strax norr om nationalparken på Otok Dugi längst upp i Kornatikanalen. Jag hörde att Ulf var på väg i badet. Själv kände jag mig lite trög och hade svårt att vakna. Måste ha legat konstigt under natten. Hals och rygg ömmade, men nu var det bad som gällde. Jag hoppade i så som Gud skapat mig. Temperaturen i vattnet var 23.5 grader och lite extra skönt idag. Startade med lite vattengympa tillsammans med Ulf för att leda upp nacke, axlar och rygg. Därefter simmade vi runt båten ett par varv. Det kändes ju så skönt idag, när vattnet låg alldeles blankt Inte minsta krusning på vattnet. Kanske var det detta som gjorde det första badet så himmelens skönt.

Ulf och jag förberedde frukost medan Hans och Janne badade. Som vanligt serverades frukosten i sittbrunnen, medan den tidiga morgonsolen började värma upp sittbrunnen och torka nattens dagg. Janne och Ulf tog sedan disken medan Hans och jag gjorde båten klar för avgång. Att segla var inte aktuellt med på det blanka vattnet. Bara att starta motorn kändes lite som ett helgerån i den stilla morgonen. Hans gled sakta fram på lägsta varvtal över vattnet för att bevara något av friden den första distansminuten. Vi gick tillbaka mot sydost samma väg vi kommit kvällen innan. Efter cirka två distansminuter såg vi de första sjömärkena och följde dem mot norr. Det var två gröna grundprickar på styrbords sida och därefter en röd fyr på babords sida och sedan ytterligare en röd fyr.

DSC03917
Nu kunde vi se det smala sundet i sydost mellan ön Kornati och Otok Dugi. Det segelbara sundet är cirka 30 meter brett och 5 meter djupt och några hundra meter långt. Efter tio minuter hade vi passerat området runt sundet, och fick nästan omedelbart segelbar vind. Vi gick upp i vind, satte storseglet och gick sedan på en nordostlig kurs. Med hjälp av vindens vridning runt öarna kunde vi i runda svängar ta oss förbi två öar, innan vi fick öppet vatten. Inom en timme hade vinden vridit lite så att vi kunde hålla en rak ostlig kurs.

Tyvärr kändes det att vinden avtog succesivt. Dagens tänkbara mål låg mer i sydost och det verkade som om vi skulle kunna klara den kursen. Vid tolvtiden dog vinden helt. Vi befann oss nära två utmärkta vikar för lunch och valde den nordligare. Där skulle det vara mer lä om vinden kom igen. Vi svängde dikt babord gick in i viken för bad och lunch. Ankring skedde så nära stranden vi tyckte var lämpligt. Djupet blev cirka 7 meter. Det var Jans och Hans tur att göra lunch, som idag bestod av stekt kroatisk korv, pasta, paprika, krossade tomater ordentligt med lök och vitlök. Ulf och jag hann bada och snorkla bland fiskarna innan lunchen. Vi försökte sedan göra hela anrättningen rättvisa och åt så mycket vi orkade. Efter en stunds vila och ytterligare ett bad blev det dags för eftermiddagspasset.

Vinden hade missuppfattat tiden för vår avgång så vi starta järngenuan för att göra fart genom vattnet. Hans och Ulf bläddrade och pekade på paddan. Efter en stunds diskussion hade de bestämt dagens mål till Kaprice. Vi hade redan besökt hamnen i Kaprice två dagar tidigare. När eftermiddagsvinden kom från det håll vi förväntat blev det bestämt att vi skulle besöka en spetsig vik på samhällets östra sidan. I viken fanns tio bojar som tillhörde tre olika restauranger. En boj låg mer skyddad än de övriga. Med valet av boj hade vi som vanligt valt plats för kvällens måltid, Kanoba Matteo. Först ett bad och sedan gjorde vi klart skepp innan dagens ”framme” serverades.

DSC03943
Klockan sju rodde vi in till restaurangen. Vi var de första gästerna för kvällen. Strax därefter kom ett tyskt par med två barn. Vi hann tänka att det blir nog inte så många gäster ikväll innan den ena besättningen efter den andra kom. Det var människor som vi inte sett till tidigare under eftermiddagen. Medan det fortfarande var lugnt i restaurangen hade vi beställt ost och dalmatisk skinka plus en skaldjursrisotto som förrätt. Janne och Hans tänkte sig varsin musselrätt, medan Ulf beställde en mixed grill av gris, lamm och kalv.

Restaurangen blev snart full med liv och sedan blev det oro i lägret. Alla blev nyfikna och funderade vad som hände. Plötsligt kom två fiskare släpande på dagens fångst en 30 kilo tung tonfisk. Tonfisken hängdes med en krok i stjärtfenan upp i en takbjälke intill köket. Fiskarna visades stor uppskattning och placerades vid ett extra bord och serverades först av alla. Kvällens underhållning bestod av omhändertagande av tonfisken. Den delades sedan upp i sex stora delar som bars direkt till frysen. Alla på restaurangen gick fram och fotograferade tonfisken under slaktprocessen.

Fiskarna fick behålla en stjärtdel av tonfisken. De betaldes bra och lämnade restaurangen efter sin festmåltid. Klockan blev nio och vår roddare Hans Roderick rodde oss hem igen. Hans fick jobbet på meriten av att ha vunnit Drakrodden i Göteborgs kanal. Det blev en liten virre till rundsnacket i sittbrunnen. Sex ljuslyktor fick stå för den yttre stämningen. Medan vi satt i lugn och ro startade kvällens disko på restaurangen. Det var ju lördagskväll.
Musiken var inte värre än att vi somnade in ganska snart.

DSC03945
Söndag den 31 augusti
Morgon i Kaprice, jag var först upp denna morgon klockan var cirka halv åtta. Solen hade vissa svårigheter att visa sig. Det kändes lite grått och blåste redan 5 m/s. Det kändes lite motigt att hoppa i vattnet, men väl i vattnet var det riktigt skönt. Kaffe och ägg hade gjorts medan jag badade och snart satt alla vattenkammade och färdiga till frukost. I viken låg fortfarande cirka tio båtar och vi kunde från vår plats se att alla nu åt frukost. Janne och Hans tog disken idag. Ulf startade motorn och jag släppte tampen vid bojen. Bara en halv distans från bojarna hade vi satt seglen.

Vi gick så högt vi kunde för att klara den första ön innanför Kaprice. Därefter kunde vi falla av och hålla kurs mot Primosten. Vi hade cirka 10 distans dit. Vinden höll dock bara halva vägen. I besvikelsen började Hans och Ulf att dörja. Kanske fanns det makrill? Vi gick för 3 knop. Vi hade inte ens fiskelycka. Plötsligt satt Hans där ändå med en liten fisk på kroken. Den fotograferades och fick simma vidare. Det måste bli ett bad för att pigga upp oss något. Motorn tog oss sedan till Primosten.

fisk

Vi siktade in oss på en av bojarna längre in i viken. Det blev kortare väg att ro på det viset. In till stan och pizza till lunch inne i hamnen. En kopp kaffe och sedan den traditionella promenaden runt den gamla stadskärnan. Grabbarna började tjata efter glass trots att vi var proppmätta ändå skulle de ha tre kulor i ett rån. 63 kuna satsades på detta kalas. Glassen åts i skuggan av stadsmuren. Solen hade nämligen kommit fram och det blev varmt inne i staden. Skeppskassan fylldes på. Tillbaka i båten prioriterades först ett bad.

Vi släppte bojen och sökte vind. När vi väl fann den innebar den kryss ner mot Trogir. Vi gjorde fem långa slag i kamp med minst tre andra båtar innan vinden dog helt. Den fjärde båten var med en stund, men en man föll över bord och övriga besättningen övade länge med att få upp honom. 15 distansminuter kvar ned till Trogir och vi hade en olycksbådande värme i båten och inga segel att gömma sig bakom. Vid sju-tiden tuffade vi in i hamnen i Trogir. I Marinan läser vi väderrapporten ihållande regn från ikväll och hela morgondagen. Planen blev att nå Trogir och sedan ligga still under morgondagen. Prognos är en sak realitet en annan. Med ett paraply gick vi till gamla staden och åt på Terazzo vid det lilla torget. Vi föll alla för en rätt som lovade kalvlever tillsammans med lammstek. Middagen var väldigt god och mycket bättre än vad vi andra hade förväntat oss. Ulf visste redan vad han beställt. Inget regn innan vi kom tillbaka till båten. En snabb tur till toaletten sedan öppnades himmelens skyar. Det forsade ner större delen av natten.

DSC03954

Måndag den 1 september
Vaknade strax före kl 8, gick upp och duschade på marinan. Kände för en espresso i marinans bar. De andra hade inte vaknat ännu. Handlade färskt bröd i butiken på området innan jag återvände till båten. Det hade regnat nästan hela natten och åskan mullrade fortfarande över bergen ovanför Trogir. Vid fem-tiden på morgonen hade det kommit en ordentlig åskknall inne i Trogir. Vi och alla omkring oss avvaktade vädrets utveckling, nästan ingenting hände i hamnen. Strax före kl 10 kände vi oro i kroppen, – Ligga still i en hamn?

Vi bestämde att vi skulle gå runt halvön ”Nya Norge” och in till Kastela Marina. Då skulle vi ha god tid på oss att göra i ordning båten före hemfärd. Vi kollade vädret på marinan ytterligare en gång. Det såg ut som vi skulle kunna gå ut i bukten utanför Split och bada innan vi gick in till Kastela Marina. Diesel fylldes på vägen ut från hamnen. Vädret tycktes mycket bättre än marinans prognos. När vi fick vind planerade vi för ett slag ut mot Soltan och sedan rakt in mot Kastela. Vi skulle inte segla mer än dryga 10 distansminuter. Därför satte vi bara genua. Vi gick med god fart mot Soltan. Vinden var 7-8 m/s och det var en mycket fin segling. Vi gjorde mellan sex och sju knop. Vinden började bli lite byig och varierade mellan 5 och 7 knop. Vinden vred något så att vi inte kunde hålla upp mot Soltan längre. Vi gjorde ett slag och vände mot Split.

Vi fick en uppgrundning rakt föröver på vår väg in mot Split. Vi gjorde ett nytt slag in mot nordsidan på Soltan för att undvika uppgrundningen. Nytt slag mot Split och vi klarar uppgrundningen med god marginal på vår väg in. Vinden tilltar och ligger nu omkring 10,5 m/s. Sjön blir snabbt mycket grövre. Vi jobbar för att inte behöva gå rakt in i vågorna som inte hunnit med i vindskiftet. Vinden pendlade nu upp mot 11,5 m/s. Vi gjorde ett nytt slag och borde nu kunna nå udden in mot Kastela Marina. Den nya kursen blev nästan direkt mot vågorna. Med bara genua hade vi inte någon bra dragkraft längre. Båtens fart gick ner flera knop till 4-4,5. Avdriften blev stor, och vi fick en mycket gropig färd mot Split.

Vi tvingades falla av från vår kurs. Vinden ökade ytterligare och pendlade upp till över 16 m/s. Vi skulle behöva reva förseglet och få upp storen med två rev för att klara av färden in mot Kastela och slippa gå rakt in i vågorna. Sjön var grov och främre blocket till intag av genuan gick väldigt trögt. Ett nytt slag i den hårda vinden och vi tappade snabbt höjd. Vi kunde inte ta oss mot målet utan gick i stort sätt fram och tillbaka på samma ställe och kom inte närmare Kastela. Nu hade vi två alternativ, försöka återvända till Trogir vilket inte var särskilt gynnsamt eller att vända och gå med vinden ut mot Soltan.

I den grova sjön valde vi att vända och gå mot Soltan. Gången i båten blev genast mycket lugnare och den gjorde god fart. Vi tänkte oss en plats i hamnen i den lilla staden Maslinica, som hade en helt ny hamn sedan förra året. Den borde ligga i lä för den nuvarande vinden. Alternativet var att gå till ”Vinkelviken” på baksidan av Maslinica. När vi passerade hamnen kunde vi se att den var full och flera båtar låg och väntade på att kunna lägga till på utsidan av hamnen. Det kändes inte som ett bra alternativ. På utsidan var inte vindskyddet bra. Vi satsade på ”Vinkelviken” och kunde snart konstatera att även den yttre restaurangens bojar redan fyllts och att flera båtar vinglade osäkert omkring i viken.

Vi hade tagit ner genuan och gick långsamt framåt i viken mellan båtar som cirkulerade och velade i den hårda vinden. Det tycktes vara en plats kvar vid den inre restaurangen. I trängseln här inne var det oreda och osäkerhet hos skepparna. En båt som låg fast bestämde sig plötslig för att ge sig av. De hade ingen aning om hur det såg ut ute på havet. En annan båt låg före oss men visste inte hur de skulle lägga till. Det fanns faktiskt två platser. Ulf gick fram mot den fria bojen vände snabbt upp och backade. Restaurangens gummibåt pilade snabbt upp till fören och skrek till mig att kasta tampen i hans båt. Han snodde snabbt tampen runt bojen och genom öglan och var tillbaka till mig inom två sekunder. Plötsligt kom gummibåt nr 2 och pressade vår akter upp i lä. Killen gummibåt 2 ville ha en aktertamp snabbt som ögat. Jag la fast dubbla tampar i fören för det var omöjligt att hålla båten i den hårda vinden. Inom tre minuter satt vi fast i bojen med dubbla tampar i både för och akter.

Killarna i gummibåtarna slet som djur och var beundransvärt fantastiska. Varken Jag eller någon av de andra hade sett något liknade. Den andra båten som varit före oss vinglade fortfarande fram och tillbaka. De vågade inte backa in till bojen. De hade fullt sjå att inte ramma någon annan. När vi var på plats tog gummibåtarna hand om dem. Den ena gummibåten buffade och stötte på fören så att den skulle komma på plats vid bojen. Den andra gummibåten stöttade i aktern så att den stora båten inte skulle gå för långt in. Besättningen hade svårt att hänga med i de snabba svängarna. Efter palaver och missförstånd fick killen ner förtampen i gummibåten och på ett kick var fören fixerad. Under tiden fanns den andra gummibåten överallt och knuffade och buffade för att hålla aktern i schack så att den inte gick in i någon annan båt. Besättningen på den stora båten var nu fullständigt handfallen och killarna i gummibåtarna delade ut order på tyska. Det tog kanske tio minuter att få båten dit killarna ville och att lägga fast den där. Inget var besättningens förtjänst.

Vinden var stundtals ett inferno även längst inne i ”vinkelviken”. När alla förtöjningar var klara kom killarna i gummibåtarna tillbaka och tog upp beställningar på mat inför kvällen. Ulf beställde ”Peba (Lammgryta lagad i en sluten lergryta) för fyra personer till kl 20. Strax därefter brakade helvetet lös. Det började med virvelvindar och åska inne i vår del av viken. Strax därpå forsade regnet ner. Vattnet hann inte rinna ur sittbrunnen trots att hela aktern är öppen. Det kom mellan 80 och 100 mm regn under en timme.

Redan halv åtta kom den stora gummibåten tillbaka. De hade lovat att köra oss i land, men killen berättade att de inte kunde ta emot oss i restaurangen. Det fanns inga platser kvar under tak som kunde användas. De erbjöd att servera oss ombord. Det skulle bli någon liten försening. En extra flaska vin skulle de bjuda på om vi accepterade deras erbjudande. En liten stund senare kom regnet med större och förnyade krafter. Vi hörde inte när gummibåten kom. De knackade i skrovet och jag iklädd badbyxor och regnrock hämtade maten på durken. Allt inslaget i en plastsäck och kraftig kartong. Jag stod med krökt rygg och regnhuva uppe på däck i en halv minut. Ändå var jag fullständigt genomsur av det väldiga regnet. Grytan var supergod och vinet passade utmärkt till maten. Vi knoppade in den kvällen efter dagens vedermödor, men dästa och mätta utan minsta motion.

Tisdagen den 2 september
Solen skiner. Det tycks som om vattnet är badbart även om det fortfarande är lerigt. Sista seglingsdagen det är klart att vi badar och äter frukost i sittbrunnen som vanligt. Ulf var angelägen att vi kom iväg så fort som möjligt. Vindens riktning antydde att det kulle bli kryss mot Kastela Marina. Vi rundade udden till ”Vinkelviken” och fick direkt motvind genom närmaste sundet utanför Maslinica. Vi valde att runda den första ön. Gårdagens obehagliga överraskning hade varit det inre sundet. Sjökortet visade 5 m djup, men när vi gick över i den hårda vinden visade loggen 3,5 m. Vi klarade oss galant men den snabba uppgrundningen gav nästan hicka. Genom att runda den inre ön hade vi bättre marginal och kom direkt till en brant kryssbog längs den nordvästra kusten av Soltan. Det hade varit ganska lugnt bakom Soltan, men nu blåste det snabbt 12 m/s. Vi gick med ett rev i storen och halv genua och gjorde 7-8 knops fart.

Hans trimmade både försegel och stor efter vårt första slag ut från Soltan. Vi fick nu bättre fart i båten men gjorde nästan 1 knop bättre fart för styrbords halsar. Kanske var det rullens deformation av seglet som gjorde skillnaden. Ett slag till och vi kunde hålla upp tillräckligt för att göra en enda lång bog utefter Soltans kust, men rorsman fick hålla tungan rätt i mun och inte tappa koncentrationen utan hela tiden tugga sig upp i vinden vid varje litet vindskifte. Så nära balanserade vi behovet att behöva slå.

Vinden under Soltan pendlade mellan 8,7 och 13 m/s. Efter att ha passerat Soltans östspets gjorde vi ett slag in mot Split. Vi kunde inte hålla höjden när vi kom längre ut i bukten. Ytterligare minst två slag behövdes innan vi kunde gå in mot Kastela Marina. Efter det första slaget ökade vinden till 17-18 m/s. Riggen vibrerade i vinden. Vi surfade på vågorna tidvis i 12 knops fart. Ett nytt slag för att nå udden in mot Kastela. Vinden ville inte lägga sig utan tilltog snarare. Idag hade vi balans i båten och manövrera mycket bättre i den hårda vinden. Vi lyckades nå den yttersta udden med Kastellet.

Plötsligt befann vi oss i ett vindhål. Ulf beordrade snabbt ner med seglen. Vi hann precis beslå seglen innan vi lämnade vindhålet. Vi gick nu för motor. Sjön innanför udden var något lugnare, men vinden var lika hård och nästan direkt motvind mot Kastela Marina. Först innanför piren vid marinan släppte vågornas tryck på skrovet, men vinden höll i. Det gällde att lyckas med tilläggningen. Vinden låg på snett framifrån, vilket var vår lycka. Ulf gjorde några snabba manövrar. Janne och jag fånga upp förtamparna och sprang fram för att lägga fast. Ulf stöttade med bogpropellern. Jan och jag slet ändå som djur för att få fast tamparna utan att fören gled ner. Hans fick iland aktertamparna, men orkade inte dra upp aktern. Vi låg för långt ifrån kajen. Med motor och bogpropeller lyckades Ulf hålla upp mot vind så att Janne och jag kunde släppa något på förtamparna. Ulf backade kraftigt, och Hans kunde tighta hem akterlinorna med vinschen och vi låg på plats.

Vi låg fast, men kunde inte ha landgången ute. Avståndet till kajen var långt. Vinden ökade ytterligare till 22-23 m/s och masten vibrerade som ett asplöv i vindstötarna. Vi kände att vi måste ha en sen lunch. Det var inget mer vi kunde göra för båten just nu. Lunchen intogs på restaurangen Bimbijona intill marinan. Vind och den hårda sjön hade tagit på oss. Alla ville ha fem minuter vila. OK det blev mer än en timme, men därefter blev det fart om bord. Ulf ordnade papper, hämtade ny gasol och talade med Lennart om våra upplevelser och vad som behövde ses över. Jan och Hans gick över alla luckor och ordnade med tätningar och packningar. I den hårda sjön hade vi tagit in vatten de senaste två dagarna. Ulfs lakan skotades i lä. Det hade blivit genomblött under dagens segling, detsamma gällde Jannes handduk. Den hängde ute när regnet vräkte ner kvällen innan.
Genackerbommen behövde översyn. Uthalet hade brustit redan under första veckan och måste träs i igen. Brytblocket till genuans revning måste demonteras och ses över. Detta föll på min uppgift. Vi kallade in en reparatör till genakerbommen för den hade blivit skadad längst fram. Antagligen hände det när linan brast. En bättre avlastning till genakerns nedhal behövde ordnas. Kraften blev för stor på linan när man drog ner undre skothornet. När vi klarat av tampar och alla beslag påbörjades rengöring av toaletter, tvättrum, kök och spis. Halshuggning väntade den som utnyttjade toaletten efter rengöringen. Efter dagens segling hördes ingen önskan om att åka in till Split. En blick upp mot himlen avskräckte också. Vi började packa i stället.

DSC_0126

Bimbijona utanför marinan fick nytt förtroende till middagen. Det var faktiskt riktigt fin mat de serverade. Förrätten bestod av musslor kokta i vin, lök och vitlök. Med vitt bröd till kunde vi suga upp det goda musselspadet. Ulf och jag valde rumpstek Escalope med ost och champinjoner till varmrätt, medan jan och Hans äntligen fick sitt grillade lamm. Alla var mycket nöjda. Vi hade haft en fin seglats med alla typer av väder. Allt hade gått bra och båten låg nu ordentligt förtöjd. Vi var något urblåsta efter den sista dagens segling. Maten på Bombijona hade helt motsvarat alla våra förväntningar bara en dubbel espresso saknades. Tillbaka i båten delade vi på den sista flaskan rött och tackade Ulf, båten och varandra för tio dagars underbara seglingar. Vi hade verkligen haft rika upplevelser med alla typer av väder, ätit och druckit gott hela vägen och haft sköna fina seglingar, men också en del strapatser. Alla incidenter hade lösts med gott humör och vi hade haft trevligt tillsammans.

Som avslutning plockade Hans fram alla bilder och film som han hade lagt på sin dator. Starkast intryck gjorde nog sekvensen om det våldsamma regnet kvällen innan på Soltan, men där fanns också alla våra andra upplevelser. Gå in på adressen nedan så kan ni själva se vilken resa det var.

Björn Lundgren

Mer bilder

Film från seglingen

Publicerat i Segling | Lämna en kommentar

Film från Dublin

 

DSC03989

Publicerat i VSOP | Lämna en kommentar